Frukost i ensamhet

Ljudet av OS-sändningen i väntan på damernas 3-mil får hålla mig i sällskap medan jag steker ägg och bacon. Lite fetaost och tomater får färga tallriken och stå för det nyttiga.

Lägenheten är tom, alla är på sportlov utom jag. På ett sätt blir det ju semester även för mig:) så nu blir det frukost innan en snabb promenad med kameran innan jag ska krypa ner i soffan och se Kalla vinna guld eller någon annan metallbit:)

Ha en underbar dag alla vänner!




Ink for real

Idag var det så dags, tatueringsdags.  Sist jag gjorde det var jag 20, dvs 25 år sedan. Och jag säger bara en sak, fasiken vad man glömmer på 25 år.
 
Smärta....smärta....jag har för mig att jag tyckte att det gjorde lite ont sist, ja för 25 år sedan. Men jag hade glömt bort eller så har de vässat nålarna. Jonas har ju varit kaxig och sagt att det inte har varit så farligt. Men jag har en liten fundering runt detta. Vi tjejer har ju oftast lite mer fin och mjuk hud och förvissa även lite mer känslig för smärta (nej jag säger inte alla) och jag är extremt känslig för smärta. Så, kontentan av detta blir att vår hud, smärttröskel osv gör att just tatuering är smärtsamt eftersom de som tatuerar behandlar oss lika, oavsett hud och smärttröskel.
 
Nu förstår jag också varför jag har en liten fjäril och en papegoja och varför man gör små symboler....fullt förstårligt och det är vad jag kommer att hålla mig till i fortsättningen. För efter att ha legat under nålen i 2,5 timmar och vetskapen om att jag har lika lång tid kvar gör att jag bugar till de som gör de över hela kroppen, inte för att jag tycker det är snyggt, nej för att de klarar smärtan.
 
Nu kan vi diskutera det där med förlossning och allt den smärtan ....jag förlöste min dotter idag, dvs jag tatuerade henne på min arm (det närmaste förlossning jag kommer;) och smärtan var värd resultatet förstås:)
 
Ingen skrämseltaktik här men jag tycker verkligen att man ska välja sina motiv. Jag gick tillbaka in i tatueringsvärlden för att göra en "coverup" för min papegoja, det var planen. Resultatet är en stor tatuering på ett ny arm och jag måste fortfarande göra något över min papegoj-tatuering, dvs jag måste göra det igen när jag är klar med detta. Inte bara smärtan känns jobbig utan även vad f-n ska jag göra. Dessutom så upptäckte tatueraren Pete min fjäril på skulderbladet och tyckte absolut vi skulle fixa till även den....
 
Sigtuna Ink, en realityserie om Jeanettes tatueringar, en kris mitt i livet.
 
Nu ska jag ta ett glas vin, vara stolt över mig själv och njuta av min otroligt snygga tatuering:)
Fortsättning följer......
 
 

Hämden är ljuv....

Det jag glömde att tala om inför gårdagens fotografering var att om jag skulle fotografera Jonas, var alternativet att han skulle få fotografera mig. Så jag slog på fläkten och lekte modell ett par minuter och min kära sambo fick leka fotograf, vilket han gjorde superbt. Kul att få lite bilder på sig själv då även jag måste byta FB-profil-bild någongång.
 
Så tack darling för att du är en så duktig fotograf.