Morbror Ola
Alla barn kallade du grabbarna, oavsett kön, vi skojade bort det men för dig spelade det ingen roll och du behandlade alla lika.
Du ville alltid vara folk till lags och klagade aldrig. Förutom när vi alla stressade och då framför allt min pappa Kalle när han och hans bror Alf kom på besök "Herregud di hinn int ens drick upp kaffet" sa du och skratta,
så där hjärtligt. Han undrade varför vi var så uppsjåsade så jag försökte alltid ta det lugnt och ta påtåren:) Men även jag fick myror i brallorna, vi är ju inte vana vid lugnet, och hur skulle du förstå?
Du jobbade på pappersfabriken i Väja tills du var drygt 40 då du pga ryggen blev sjukpensionär. Du blev då pensionär tillsammans med dina föräldrar i Väja, mittemot fabriken. Du tittade varje dag ut över fabriken och över hamnen där båtarna
gick in. Jag som liten såg dig alltid som gammal, men du blev aldrig äldre än så. Jag funderade alltid hur du kunde bo kvar hos dina föräldrar tills de dog, själv ville man fly när man fyllde 18 och klippa vingarna och se om man
kunde flyga, du behövde aldrig testa, du visste.....
Din bästa vän Nisse fanns alltid där. Du pratade ofta om Nisse och jag är övertygad om att ni har många fina minnen och skratt ihop.
Min mamma, din syster gick bort 2001 i en stroke i en ålder på 55 och jag tror att en del av ditt hjärta slocknade där och då. Nu var det bara vi, du, min pappa Kalle, jag och Linn. Och så självklart kusinen Kjell och hans bror Rolf.
Varje jul i 20 år kom du till oss. Linn, Johan och Johanna såg alltid fram emot att du skulle komma och även om du inte hade någon barnvana så var era möten de naturligaste i världen, du var lugn, orkade lyssna och vara med i timmar.
Vi skojade alltid om dina uttryck, du gjorde och sa allt med sådan värme och samtidigt fick du till det på ett humoristiskt sätt. Varje julafton ringde din kusin Kjell, och jag tror inte det fanns någon som kunde få dig att skratta så hjärtligt.
För oss runtom såg vi fram emot detta samtal lika mycket. Och de två år du inte firade med oss nu i slutet så fortsatte Kjell att ringa till oss, och han får oss alltid att skratta.
I 10 år gick vi på bio på juldagen, du älskade de och även om filmerna var mindre bra så var du nöjd. Och alla maträtter vi presenterade för dig, plankstek, sushi och mycket mer som du åt med glädje och go aptit. Du älskade verkligen mat!
Du skrattade så gott:) och dina tänder sken vita, du borstade tänderna efter varje mål och dina naglar var alltid nyklippta och vackra. När du kom in i äldrevården och jag kom på besök var det bland det första du vad mig om, att få manikyr.
I början på 2000 fick du cancer, jag hjälpte dig att raka av dig håret. Du blev så fin, trots sjukdomen passade du i din avrakade hjässa. Jag besökte dig på sjukhuset och du vann till slut över din cancer, vi var så glada.
Jag fick träffa dig ett par timmar innan du somnade in, du kramade min hand och tittade mig i ögonen. Ingen rädsla, lite sorg, men jag tror och hoppas att du kände dig klar och att du var nöjd med livet och allt du fick uppleva.
Nu sitter jag här med min minnen och ska lämna över dig till din familj igen, mormor Anna, morfar Erik och din syster, min mamma Maggan.
Tack Ola för allt <3
PS: Tack Anna-Carin och all övrig personal på Kvarnbacken 56 I Kramfors, ni är bäst:)
