Allt om inget

 

Ringde vårdupplysningen 1177 som kopplade mig till jourhavande sköterska och 30 minuter senare ringde hon upp mig från min släkting och berättade att han var på benen och att de lagat mat åt honom och tagit hans blodsocker (han är diabetiker). Allt ok men eftersom han ramlat lite illa även 14 dagar tidigare utomhus så tyckte hon att jag skulle kontakta Kramfors kommun och få tag på en rullator och ev larm så han (och jag) skulle känna oss lite tryggare. 

 

Morgonen därpå på väg till min släkting för att hjälpa honom med storhandling ringde jag kommunen. De tog mig på största allvar och vi bokade tid hos min släkting redan morgonen därpå så hon skulle hinna se över vilka hjälpmedel som fanns hemma. Dagen efter? jag sitter chockad att jag ens fått tag på någon i semestertider. 

 

Jag ringer biståndsbedömmarna och även om jag får sitta i telefonkö som avbryts ett antal gånger pga att jag åker i norrlandsskogarna så får jag tag på en kvinna som lovar att fixa larm till honom redan denna vecka (jag ringde onsdagsmorgon) så länge jag ordnade en extranyckel till hans dörr.  Allvarligt jag trodde sånt här tog månader.... såå glatt överraskad. 

 

Dagen efter träffade vi personen från kommunen som kom med alla hjälpmedel som fanns hemma, tyvärr fanns inte rullatorn på plats på morgonen men ev skulle hon komma tillbaka redan på eftermiddagen eller senast tisdag nästa vecka, dvs 3 arbetsdagar senare.

 

Ringer bostadsföretaget som han hyr lgh (Krambo) av och frågar om det finns någon möjlighet att få nyckel till det gamla soprummet utanför porten så han slipper släpa upp rullatorn till lägenheten som ligger en halvtrappa upp och självklart svarar de och ska fixa nyckeln under dagen eller senast imorgon.

 

Under dessa två dagar har alla jag pratat och träffat varit så glada och hjälpsamma, inga ord som; hinner inte, tar tid, ingen personal på plats, inte möjligt just nu, går inte osv... bara positiva ord och handlingar och massor med skratt och leenden och förstående samtal. Helt underbart. 

 

Min kära släkting gick och la sig för att vila efter jag varit där kl 13 och berättade senare att han nog behövt vila då han vaknade kl 17 och var vrålhungrig. Ja stackarn allt händer så snabbt, spänningar släpper och kanske äntligen, på väldigt länge kunde han slappna av:) 

 

Jag säger bara tack KRAMFORS, när vi behövde er fanns ni där.

(Hade velat nämna er vid namn, Eva, Anneli, Yvonne och alla ni andra som ställt upp med den där lilla extra som ni säkert ödmjukt bara kallar ert jobb men som jag aldrig kan tacka er nog för,  men har tappat vissa namn i alla samtal) men skänker er alla en stor kram och supermycket kärlek. Ni är mina vardagshjältar